Att prata om det förflutna har många fördelar.
Trots att närminnet sviker och vardagen sviktar, finns ofta tydliga minnen kvar från det förflutna. Upplevelser från barndomen och uppväxten finns kvar länge hos dem som drabbas av en demenssjukdom. Reminiscens betyder hågkomst eller svag minnesbild och är en metod som bygger på att plocka fram och knyta samman minnen mellan dåtid & nutid.
Reminiscens som metod kan vara ett verktyg i omvårdnadsarbetet och genom att använda sig av bekanta ”föremål” kan man inbjuda till samtal och gemenskap och öka lusten att kommunicera hos personer med demenssjukdomar.
Att tänka på, prata om och att få dela livserfarenheter & minnen, kan bidra till att bevara självkänslan och stärka identiteten hos den som drabbats av en demenssjukdom. Att se sig själv som delaktig i en gemenskap och att känna igen sig i ett sammanhang som är välbekant, kan skapa en känsla av samhörighet och trygghet. (källa: bpsd.se)
Visar 13–18 av 18 resultat
